Vad ska Polly göra?

Grattis till er läsare, ni ska få hjälpa Polly att utvecklas! Här nedan har jag skrivit ner några saker jag kan ha lite svårt för att genomföra och som jag känner att jag behöver öva på. Hjälp mig att välja vilken utmaning jag ska ta mig an först. Jag kommer betygsätta utmaningen efteråt och skriva hur det gick, så kör på. Låt ”spelet” börja 😉

Ska jag:
– Lämna tillbaka  en dvd-film som jag och David lånade på Hemmakväll helt själv? (Anhöriga utanför räknas inte)
– Säga till ett av barnen på dagis nästa gång h*n vill bli buren att jag inte kan bära pågrund av att jag får ont i ryggen?
– Gå ut från lägenheten även om jag ser att en granne är i trapphallen/trädgården?
– Fotografera något ute trots att någon tittar? (Har extremt svårt för det, haha!)

Kommer inte på fler uppdrag just nu, men jag är säker på att listan kommer uppdateras!
// Polly

Jag har fått ett rollerbjudande!

Jag har fått ett rollerbjudande i en dokumentär informationsfilm om asperger syndrom! Rollen är en elevassistent som själv har asperger och därför ser lärarna ner på henne och tar henne inte på allvar. Visst låter det intressant? 😀
// Polly

Att prata med oförstående.


Att prata med folk som knappt kan språket är något av det värsta som finns, ingen av oss kan då göra oss förstådda! Träffade på en person för några dar sen och h*n kan knappt ens engelska, vilket försvårade min situation avsevärt.
Jag hatar sånt. Usch! Att låtsas att jag förstår, nicka, titta oförstående och sen säga ”Vadå?” Det vore lättare om de som inte har lärt sig svenska åtminstone kan prata engelska för annars är det ju i stort sett en ren omöjlighet att kunna förstå varandra!
Jag fick i alla fall klart för mig att personen ville ha en cykel, precis som jag men att h*n inte visste var man köpte en och hur mycket den kostade.
Minnet om hur mycket min cykel kostade hade jag inte kvar så jag drog till med tusen kronor men sen ville personen att vi skulle ses i lördags så att jag kunde visa var man köper en cykel.

Problemet är bara att det knappt finns några ställen som säljer cyklar här i Nässjö och jag vågade självklart inte säga det. Hade säkert gjort det om personen hade förstått, men det var inte så lätt.
Som tur är stötte vi inte på varandra i lördags och jag slapp gå på en ”cykel-letarrunda”. Problemet är bara att jag nu är livrädd för att jag ska stöta på h*n som bor i närheten igen. Jag oroar mig för det hela tiden!
Vad f*n ska jag göra?? :O
// Polly

Jag mötte en BEKANT!


Igår mötte jag en bekant på Willys! Det var både jobbigt och kul. Visste inte riktigt hur jag skulle kolla när jag pratade med henne, blicken mötte hennes, jag tittade bort, tittade på henne igen, såg ner i golvet. Usch vad jag hatar ögonkontakt! Känns helt konstigt att prata när man måste stå och stirra rakt in i någons ögon.
Sen när hon skulle gå gjorde hon som folk brukar (har allt hört folk)
”Ha det så bra!”
Jag: ”Ja, du med …”
”Hej då!”
Jag: Hej d …
Folk brukar ju säga så när de ska gå, men jag fattar inte varför. Jag hinner inte med :O
Självklart måste jag säga till personen att han/hon också ska ha det bra, men jag hinner ju knappt säga ”Desamma” eller ”Du med”, förren personen har sagt hej då och är påväg bort, behöver jag ens säga hej då?
Det borde väl låta lite skumt. ”Ja, dumedhejdå!”
Varför väntar inte personen in en då de har sagt ”Ha det bra” så man hinner svara innan man säger hej då? Förstår mig verkligen inte på ’vanligt’ folks kommunikation …
// Polly

Mitt andra stuntfall!

Idag gjorde jag mitt andra ”stuntfall” på teatern och det gick ju som det gick! Jag landade på stortån så att det blev en spricka i den och det gjorde ont. Blödde gjorde det med, men det är ju ett bevis på att mitt fall var realistiskt 😉
Jag tog för mig lite mer idag, då vi hade en övning där man skulle gå in på måfå och påbörja en typ av aktivitet så gjorde jag det inte sist av alla. För första gången tog jag steget och gick fram av egen vilja, jag är bäst.
Gjorde ett snedsteg också, råkade ta en uppgift som en annan grupp skulle göra och det pinsamma var att jag inte märkte det förrän efteråt. Haha. Men alla kan ju såklart göra fel, eller hur? ^^
// Polly

Det jobbiga börjar.


Nu börjar en av veckans jobbigaste dagar!  Först ska jag till dagis och habb-badet.
Kommer bli lika hungrig och trött som vanligt efter badet, men det är kul att se barnens utveckling! Sen ska vi tillbaks till dagis och äta och sen är det inte långt kvar tills jag slutar. Jag hinner hem en stund, men inte tillräckligt länge enligt mig.
För att må prima behöver jag vara hemma och ta det lugnt åtminstone två timmar innan jag ger mig iväg på nya äventyr, kommer ju få dödsont i ryggen också!
Det konstiga är att tåget till Jönköping inte går förrän 16:13 och jag slutar redan halv ett, men det känns ändå tungt.
Hade det varit en vanlig jobbdag så hade två timmars vilotid räckt mer än väl, men på onsdagar när jag ska åka tåg och bli sövande trött fram och tillbaka och sen ha teater i typ två timmar så tär det mer på krafterna. Jag måste träffa massa folk också och det är trevligt men också småjobbigt. Tur att jag har David <3
Låt veckans jobbiga dag börja …. NU!
// Polly

Vi genomförde en ”tvätt-räd”!


Idag genomförde mamma och jag en ”tvätt-räd”! Min tvättkorg hade sorgligt nog blivit så full att jag blivit tvungen att lägga min smutstvätt på garderobsgolvet och det har blivit en del till slut. Nu har jag äntligen blivit av med allt 😀
Fem fulla säckar blev det och i månens mörka sken, likt jultomten och en av hans små nissar smet mamma och jag iväg och gick de tre husen bort till hennes för att lämpa av tvätten.
Jag känner mig lite som en börda då jag inte ”kan” tvätta själv som 21åring, men det är ju inte mitt fel att jag inte vågar vara i tvättstugan med risk för att stöta på grannar som vill prata 😉
Därför sponsrar jag tvättmedel till mammsi så hon får lite för besväret i alla fall. Det är en ovanlig syn hos mig att se både tvättkorgen och garderobsgolvet tomt, det har inte hänt sen jag flyttade in! Ge mig en egen tvättmaskin så jag kan få tvätta i fred :O

PS: Mamma och jag fick ta ett oplanerat stopp i färdplanen då en av hennes grannar skulle in i huset. Vi ställdes oss utanför med alla säckar och låtsades vänta på någon, det låter som värsta komedifilmen. Hahaha!
// Polly