Berätta om selektiv mutism eller inte?

Försäljningen av Om ett missfoster går bra och då och då fortsätter det komma mejl eller meddelanden från föräldrar med funktionshindrade barn som ber mig om råd.
I det senaste mejlet undrar föräldern om det är bra eller dåligt att berätta för barnet att han/hon har selektiv mutism. Det är svårt att veta vad jag ska svara på såna mejl och jag har ännu inte klurat ut något. 


Vad tycker ni andra? Om ett barn lider och uppvisar symptom på selektiv mutism, ska man berätta med risken att barnet mår sämre på grund av vetskapen att han/hon är annorlunda eller ska man låta det vara så att barnet istället får gå och undra om det är något fel på han/hon? Själv fick jag inte veta att jag hade selektiv mutism förrän jag var arton och skolan var ett helvete. Jag gick hela tiden omkring och trodde att det var något fel på min hals eftersom jag inte kunde prata ordentligt med folk.

Enligt mig borde föräldern berätta för barnet men vem är jag att bestämma det egentligen? 

2 svar på ”Berätta om selektiv mutism eller inte?”

  1. Ja, berätta för barnet. Jag fick inte heller veta och undrade som dig varje dag vad de var som var fel på min hals. De hade nog varit lättare om jag hade visst.

  2. Jag håller med er båda. Min dotter har autism och selektiv mutism (jag har varit i kontakt med dig förut, Polly). Hon gjorde utredningen och fick diagnoserna vid 12-13 års ålder och det har definitivt varit mycket bättre för henne att veta än att inte veta. Idag är hennes diagnoser en självklar och integrerad del av hennes personlighet. Som hon säger: utan dem hade det inte varit jag.

    Den enda anledningen jag kan se till att tveka om man ska berätta, är att det möjligen kan göra barnet mindre motiverat att försöka jobba med sina svårigheter för att på sikt kanske hitta strategier och sätt att fungera bättre i vardagen. För vissa barn kan det säkert vara bekvämt att ”gömma sig” bakom sin diagnos och på så sätt slippa konfronteras med det jobbiga: ”Jag har mutism, så jag behöver inte prata.” Jag säger inte att alla skulle reagera så, men risken finns eftersom människan generellt har en tendens att välja den lättaste vägen.

    Men som sagt: bortsett från det är min erfarenhet att det är bättre för barnet att veta än att inte veta.

Lämna ett svar till HS Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.


CAPTCHA Image
Reload Image