Film betyder kaos, teater betyder stabilitet.

Så är det inspelning imorgon igen. Det var ett tag sedan nu, och jag vill filma men ändå inte. Jag vill för själva agerandets skull och för att jag älskar tanken att vara med och bidra med något vettigt till en bra film, men ”kaoset” som så många filminspelningar bjuder på får mig att må dåligt över vad som väntar.
På teatern är allting annorlunda. Jag går dit två gånger i veckan, känner personerna där hur bra som helst och vet exakta tider jag ska vara där. Dessutom går vi igenom manuset bitvis och övar, så när det väl är föreställning kör vi allt i ett sträck och då sitter det perfekt. När man filmar får man ofta veta med kort varsel när en scen ska göras, och då har jag ofta svårt för att sitta ner och ta mig tid till att läsa på replikerna helt själv. Många tekniska problem kan inträffa.
Batteriet på kameran kan ta slut, vissa utescener kräver en viss typ av väder, skådespelare kan bli sjuka i sista minuten, vilket inte gör något på en teater då det bara är övning. Dessutom är det ständigt olika inspelningsställen och inte ett fast ställe som teatern. Var finns toan, var ska jag värma min mat, var kan jag bara andas ut? Vad ska jag säga och göra mellan tagningarna, hur ska jag bete mig när jag är med filmteamet som jag knappt känner? Morgondagens utmaning närmar sig.

Färsk bild från idag när jag följde med Thim för att lämna honom hos sin pappa.
// Polly