Det gick sådär

Igår var jag tillbaka på teatern efter två veckor. Det var trevligt att träffa alla, men mitt goda humör höll inte i sig särskilt länge. Det är i princip omöjligt att gå till teatern utan att tänka på David. Han har fotat mig i de flesta miljöerna på Spira och utanför, och det är också utanför Spira som han för första gången frågade om jag ville följa med honom till Norge.
Jag vill hitta på saker för att slippa ligga hemma och deppa, men att vara i allmänheten och höra andras skratt och låtsas som att allt är bra är inte heller lätt.
Precis när jag blivit lämnad Googlade jag en massa på hur man kunde göra för att stå ut, hur man skulle överleva. Någon skrev att man ska tvinga sig själv till att umgås med folk ibland och att det kan vara bra. Det gjorde jag igår, och det ska jag göra imorgon, för då ska jag till teatern tidigare för ett kostymprov. Spännande att äntligen få veta vilken karaktär jag ska vara i julshowen!

19 svar på ”Det gick sådär”

  1. Du klarar ju det här bra! Det bästa jag vet just nu är katter, långpromenader och spela musik med andra och helst inför publik. Jag har även börjat simma nu. Försöker komma igång med att lyfta vikter också, men detta tycker jag egentligen inte är så skönt men kanske ett måste om man inte ska förfalla. Jag skulle rekommendera att du börjar med någon fysisk aktivitet. Vet inte om du kan promenera lika långt som jag. Finns ju även kanske överfallsrisk om man är kvinna på mörka och ödsliga platser. Dans skulle ju vara perfekt kombination till teatern. Det är alltid bra för skådespelare att kunna lite dans! Kanske någon ”mild” kampsport där man inte slår på varandra med full kraft. Att slå varandra på huvet med full kraft tycker jag själv är idiotiskt, men det finns tex boxersice där man tränar som boxare men inte tävlar. Kom ihåg att man inte måste ha som mål att bli bäst utan det viktigaste är att man mår bra. I teatersammanhang finns det alltid proffsdansare som kan ta de svåraste grejerna. Har du testat någon musikinstrument? Kanske trummor skulle kunna vara något?

    1. Spelar inte musik. Skulle vilja köra Rollerderby, det är ungefär som en sport där man åker inlines, men det finns inte närheten tyvärr.
      // Polly

      1. Det var dessa bilder jag syftade på i mitt SMS. Ja du är ju så vacker att det nästan inte finns ord för att beskriva det. Och då är det ju det man kan se med ögat bara toppen på ett isberg.

  2. Jo, det är bra att ”tvinga” sig att umgås med andra människor när man mår dåligt. Åtminstone människor som inte är destruktiva och gör dåliga saker som att knarka och begå våld mot sig själva och andra. Om man drabbas av depression är ju det sämsta man kan göra att vara ensam hemma och isolera sig. Om man t.ex. har jobb är det ofta bättre att man kan få mindre krävande arbetsuppgifter än att heltidssjukskriva sig. Jag insåg detta själv under mina 2 sista depressioner och gick och jobbade ideellt utan lön på en kristen Second hand-butik som kände till mina problem. Jag frågade även FK om det var OK och det var det så länge som jag inte stod i kassan eller skötte administrativa uppgifter. Om det kommer något period då du har det lite lugnare och mår dålig så tycker jag att du ska tycker jag att du bör följa detta råd.

    1. Och då är jag ju normalt, när jag inte har depression, en person ska klarar mig bra med att vara ensam. Åtminstone om det finns katter som tassar runt i min bostad.

          1. Jag vet ju hur tatueringarna på din vänstra arm ska se ut och jag upptäckte först att armarna bytt plats. Men det är ju inte så lätt att byta plats på dem, så då insåg jag att bilden vara spegelvänd. Skuggorna har ju bytt plats också och så länge satt du nog inte på samma plats. =)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.


CAPTCHA Image
Reload Image