Från dödsönskan till livsglädje

Igår kväll ville jag dö. Att andas var kämpigt, allt var kämpigt. Allt berodde på en helt sysslolös dag utan David i ett grått Nässjö. Det hade inte känts lika farligt om jag varit i Jönköping, men tror det beror på att jag så många gånger under min skoltid har upplevt sysslolösa dagar under täcket utan kompisar och aktiviteter. I ren desperation stack jag till Jönköping igår, men det blev inte bättre under kvällen. Försökte tänka på allt det roliga som händer i mitt liv, teater, filminspelningar, skrivande. Allt det som jag suktat efter, men ingenting hjälpte. Så idag känns allt som vanligt igen. Idag vill jag leva, så nu kör vi!

Texten stämmer verkligen. Det är såklart inte så att alla typer av ångest kan försvinna för gott, men de kan variera i svårighetsgrad från dag till dag. Vissa dagar finns ångesten bara med som en liten påminnelse, medans den ibland är så stor att man inte vet vart man ska ta vägen. Och sen i nästa sekund är allt som bortblåst och man känner sig lycklig. Jag stod ut med min ångest igår bara för att kunna vakna upp denna morgon och finna denna underbara bild skickad till mig på facebook:


Det jag kämpar allra mest för är mina solstrålar till syskonbarn. De som jag inte vill svika, och som jag vill se växa upp. 

6 svar på ”Från dödsönskan till livsglädje”

  1. Jag har katter hemma. Dom kan inte ta bort att man mår dåligt, men hindrar att man sjunker alltför djupt. Jag har själv ingen depression längre. Har varit fri sen december 2011, men kortare perioder under en dag kan jag känna mig väldigt nedstämd. Men aldrig under en hel dag nuförtiden.

      1. Kan du ha tissarna i din nya lägenhet? Men kanske inte så smart eftersom du reser så ofta under teatersäsongerna?

          1. Superpraktiskt! Kanske inte är så dumt i Nässjö trotts allt? Ligger ju trotts allt ganska nära Jönköping. Om Jönköping var lika stor stad som Stockholm skulle Nässjö ligga inom tunnelbanenätets radie!!! (Positivt tänkande =)

  2. Jag tycker aldrig att jag känner mig sysslolös längre, men testa lång promenad om du känner dig nere och inte har något att göra. Jag försöker gå c:a 1,5 timme varje dag. Ibland krånglar ena knät och höften men då tar jag fram cykeln istället ifall vädret tillåter.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.


CAPTCHA Image
Reload Image