Jag vill inte vara ”den där funktionshindrade” …

… jag vill vara den snälla och trevliga, den som haft stake nog att våga genomföra gymnasiet, och skaffa utbildning, för att sedan kunna vara vikarie. Jag vill kunna bli accepterad av alla på mitt jobb och slippa känna mig ”värdelös” varje gång jag kommer dit. Att sitta i personalrummet är det jobbigaste av allt. Där sitter de övriga och pratar om sina bilar, hus, barn, utlandsresor, löner och after-works med jobbarkompisarna. Själv känner jag att jag inte har det minsta att komma med. Jag är bara den lilla funktionshindrade flickan som får vara med, trots att jag inte är vikarie. Flickungen som får aktivitetsersättning, hon som egentligen inte hör till. Måste det verkligen vara så?
Det enda stället jag verkligen känner att jag smälter in på och är som de andra, det är på teatern. Jag trivs verkligen där, för där är alla precis som vill och kan vara.
// Polly

5 svar på ”Jag vill inte vara ”den där funktionshindrade” …”

  1. Jag känner likadant, jag ska också börja med daglig sysselsättning och vill verkligen inte det. Jag vill känna att jag gör någon nytta och inte bara är där.
    Kram 🙂

  2. Hmm.. men tror du att alla verkligen tänker så om dig på jobbet? Eller kanske är det mest den egna tanken bara? Ibland är det skillnad på ens egna sanning och andras sanning. 😛
    När jag var där kändes det som att du trivdes och var en del av allt. Även om du är en blyg tjej. 🙂

    Du har väl visst saker du kan tala om? Vänner,pojkvän,husdjur och andra saker du gillar. Resor ex.

    Tur du har teatern i alla fall. Det där frihets stället. 🙂
    Har också ett sånt ställe. Det är nog alla människor förtjänar. 🙂

    1. Tyvärr så beter sig vissa på ett sådant sätt att det är lätt att misstänka vad de tycker och tänker :/ Teatern är verkligen mitt drömställe! 🙂
      // Polly

  3. Uppfattning skulle kanske varit ett bättre ordval en sanning.
    Så uppfattning i stället 😛

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.


CAPTCHA Image
Reload Image