En mysnatt

I helgen sov Alicia över hos mig. När man har en etta gäller det att passa på och ha små sänggäster så länge älsklingen inte är här. Thims tur blir det nästa gång. Alicia var så ivrig över att få sova hos mig att hon nästan ville lägga sig på en gång. Hemma hos sig kan det ta en evighet innan hon somnar! Innan hon la sig ville hon kolla på My little Pony och vi kollade även på det när hon vaknade. Hon sov duktigt hela natten och vaknade inte förrän vid kvart över sju. Sen blev det frukost och en långtur till flera olika lekparker.

Det är supermysigt att ha små sänggäster, men också påfrestande. Trots att Alicia sov hela natten så var jag hela tiden livrädd att väcka henne. Att hon skulle vakna när golvet knarrade eller när jag la mig bredvid henne i sängen. Jag hade aldrig klarat av att ha barn för det hade varit så psykiskt påfrestande att aldrig kunna somna utan att tänka ‘hur länge kommer jag att få sova innan jag blir väckt?’ och ‘nej, nu gnyr hon, kommer hon att vakna?’

Världens finaste flicka.

Avbrott i händelselösa dagar

Idag börjar teatern och jag saknar känslan man hade när man faktiskt såg fram emot att det skulle börja. Jag vill så gärna vara med i en föreställning igen då det är tre år sen sist, men det har inte hittills inte varit några pjäser i min smak då det är alldeles för mycket sång och musik. Jag vill ha en föreställning utan sång där man bara agerar och får en intressant roll att gestalta, det var flera år sen vi hade en sån pjäs sist. Kommer det att hända igen?

Jag ska till teatern idag men det är främst för att träffa de andra och för att få höra lite om den kommande julshowen. Jag tror tyvärr inte att jag ska vara med i den eftersom det i år är en sångälskande person som ska vara värd för showen och då kan jag inte komma undan sånger.

Det ska bli skönt att få komma iväg lite i dag i alla fall, dagarna är så händelselösa utan någon aktivitet. Skrivandet mår åtminstone bra av det för då ägnar jag det min fulla uppmärksamhet. Idag ska det skrivas både dit och hem på tåget då det gäller att passa på när det inte finns något internet som frestar!

Jag såg mig själv kollapsa

I lördags hade jag fin utsikt när jag lunchade i Arboga. Jag var tvungen att fördriva tiden på egen hand i nästan tre timmar innan inspelningen och det fanns inte mycket att se. Det enda jag gillar med Arboga är själva kanalen som går genom staden för det är fint. Men affärer finns det inte gott om!

Inspelningen var extremt jobbig både fysiskt och psykiskt. Redan när jag gick upp på morgonen var jag dödstrött och sen var jag det hela dagen. Psykiskt sett var det mest jobbigt i början eftersom jag inte hade träffat filmteamet på två år och kände osäkerhet när jag skulle gå in i lokalen, men så fort vi började spela in kändes det bättre.

Det kändes konstigt men också intressant att få se klippet från 2016 som spelade in min “kollaps”. Klippet var flera minuter långt och i scenen där jag och min motspelare satt mittemot varandra vid ett bord syntes det i mitt ansikte att jag såg mer och mer plågad ut för varje sekund innan jag slutligen la huvudet på bordet.

Hemresan blev jobbig med sammanlagt fem timmar och då är en timmes väntetid bland fulla ungdomar i Skövde inräknat. Men det var värt det. Filmen är klar!