För första gången på ett bra tag kände jag mig tvungen. Bara lite. Jag skar mig ytterst lite och det kommer snabbt att blekna likt mina andra ärr. Det finns ingen hejd på mina tankar. Vad ska jag göra när både föreställningarna jag har övat in på teatern är över? Då är det dags för ett helvetiskt juluppehåll med all tid i världen att vara ensam, tänka, tänka ännu mer, må dåligt och dessutom inte ha ett dugg att göra.
Ingen fin kille att träffa, åtminstone inte lika ofta som förut. Har inget hem som jag kan bjuda hem kompisar till och det är också anledningen till att jag inte kan skaffa mig en aktivitet. Måste vara skriven i Jönköping för att kunna göra det och det går inte så länge den här jävla bostadsbristen råder. Jag är orolig. Har inte mått så här dåligt på evigheter och vet inte vart det kommer driva mig. Vad ska jag göra efter teatern imorgon till exempel? Åka hem till Nässjö där jag är skriven och må piss där istället eftersom det är ett rent helvete till stad.
Om jag hade haft obegränsat med pengar skulle jag åkt på provfilmningar och spontaninspelningar nonstop för att ständigt kunna omge mig något och få äran att vara någon annan. Den äran har jag inte nu.
