“Skär dig, skär dig!”

“Missfoster, gillar du att skära dig?” “Skär dig, skär dig! Har du ett rakblad i fickan? Annars kan du få låna en kniv av mig.”

Det är vad jag har fått höra och det sitter tyvärr kvar. Jag fattar fortfarande inte hur man kan vara funtat att säga så till någon, som dessutom redan är så utsatt och mår så dåligt att man tagit till den metoden.

Hur ska självskadebeteenden få ett slut??

// Polly










Jag vann

Hatet i era blickar då ni betraktar mina uppskurna armar. Ni är så äckligt häpna.
De övrigas ständiga frågor, som jag inte förstår vitsen med.
“Ångrar du inte att du skar dig så mycket när du var yngre”?
Ångrar mig? Nej, jag ångrar mig inte. För det var genom att tillfoga mig själv skärsår som jag lyckades överleva, det var den
fysiska smärtan som blev min enda tröst. Mina nu så bleka ärr ska förbli synliga på mina armar och de ska visa er att jag lyckades överleva. Jag lyckades överleva trots era ständiga försök att trycka ner mig och få mig att känna mig värdelös. Ni lyckades inte driva mig till självmord trots att ni uppmanade mig till det.

Det var jag som vann.

Jag är så jävla rädd

För första gången på ett bra tag kände jag mig tvungen. Bara lite. Jag skar mig ytterst lite och det kommer snabbt att blekna likt mina andra ärr. Det finns ingen hejd på mina tankar. Vad ska jag göra när både föreställningarna jag har övat in på teatern är över? Då är det dags för ett helvetiskt juluppehåll med all tid i världen att vara ensam, tänka, tänka ännu mer, må dåligt och dessutom inte ha ett dugg att göra. Ingen fin kille att träffa, åtminstone inte lika ofta som förut. Har inget hem som jag kan bjuda hem kompisar till och det är också anledningen till att jag inte kan skaffa mig en aktivitet. Måste vara skriven i Jönköping för att kunna göra det och det går inte så länge den här jävla bostadsbristen råder. Jag är orolig. Har inte mått så här dåligt på evigheter och vet inte vart det kommer driva mig. Vad ska jag göra efter teatern imorgon till exempel? Åka hem till Nässjö där jag är skriven och må piss där istället eftersom det är ett rent helvete till stad.
Om jag hade haft obegränsat med pengar skulle jag åkt på provfilmningar och spontaninspelningar nonstop för att ständigt kunna omge mig något och få äran att vara någon annan. Den äran har jag inte nu.
// Polly