Mina tankar från 2008 …

En ny helvetesdag i sugiga Nässjö då. Skulle bara vilja lägga mig igen och inte gå upp förrens allt är bra.
”Behandla andra som du själv vill bli behandlad …”
Ja, visst, som om det skulle hjälpa …

Jag är hur snäll som helst mot folk och jag bryr mig om de, jag trakasserar aldrig någon utan anledning och jag är aldrig taskig, men vad får jag för det?

INGENTING. Jag får ingenting tillbaks och jag tycker att det är jävligt orättvist!
Alla äckliga, skabbiga små mobbare här i Nässjö, de som är taskiga mot oss som är annorlunda och förstör andras liv, de ska minsann få ha en massa kompisar som bryr sig om de, trots att de inte alls förtjänar det!

Fan, det är så jävla irriterande! Och alla ni som läser den här texten kan dra åt helvete, för ni bryr er ändå inte om mig, trots att jag bryr mig om er …
Sorry, var bara tvungen att skriva av mig lite …
Kan någon komma och rädda mig? 🙁

En 17-årig Polly:

Som ni märker på mina ”trevliga” ordval och skällsord i texten så mådde jag grymt dåligt under den tiden och nu är det så mycket bättre. Jag trodde aldrig att det skulle kunna bli det och jag trodde aldrig att folk från Nässjö skulle sluta ge sig på mig men det händer inte längre.

Det som kan hända är att tankarna kan komma tillbaka när jag passerar jämnåriga, att de på något sätt ska känna igen mig och tänka ”Det är ju hon konstiga!” , men som tur är kan jag ju inte läsa folks tankar så det behöver jag inte bekymra mig om.

Ni som inte tror det, man kan gå från botten och mot toppen, det är bara att fortsätta kämpa. <3

// Polly 

Hej då, fula ord!

Hej då, fula ord, nu pushar jag er åt sidan! Ni är som träd, ni börjar luta mer och mer och till slut välter ni helt och hållet och ligger kvar där, ensamma och bortglömda där folk kan trampa på er.

Hej då ”Du är cp-skadad och kommer inte kunna ta studenten.”
– Jag har 100% rörelsefrihet och jag tog dessutom studenten fast på mitt eget sätt. 🙂

Hej då ”Du leker bara med dina marsvin och har inget liv.”
– Jag har ett superkul liv som innehåller massor av utmaningar som teater, filminspelningar och bokutgivningar samt bokskrivande. Dessutom har min förmåga att spela teater gjort det möjligt för mig att få ihop till min första egna utlandsresa till Santorini. 🙂

Hej då ”Missfoster.”
– Du får enbart äran att medverka i min boktitel, men det är enbart ironi. 🙂

Hej då ”Har du aspergers? Hoppas att det inte smittar!”
– Det smittar inte, men jag hade inte haft något emot om det gjorde det för då skulle världen svämma över av personer som är både roliga och förstående, inklusive dig. 🙂

Hej då till alla er andra också! Ni är uppenbarligen redan bortglömda för jag kommer inte på några fler fulisar att skriva. 😉
// Polly