Hej då, fula ord!

Hej då, fula ord, nu pushar jag er åt sidan! Ni är som träd, ni börjar luta mer och mer och till slut välter ni helt och hållet och ligger kvar där, ensamma och bortglömda där folk kan trampa på er.

Hej då “Du är cp-skadad och kommer inte kunna ta studenten.”
- Jag har 100% rörelsefrihet och jag tog dessutom studenten fast på mitt eget sätt. :)

Hej då “Du leker bara med dina marsvin och har inget liv.”
- Jag har ett superkul liv som innehåller massor av utmaningar som teater, filminspelningar och bokutgivningar samt bokskrivande. Dessutom har min förmåga att spela teater gjort det möjligt för mig att få ihop till min första egna utlandsresa till Santorini. :)

Hej då “Missfoster.”
- Du får enbart äran att medverka i min boktitel, men det är enbart ironi. :)

Hej då “Har du aspergers? Hoppas att det inte smittar!”
- Det smittar inte, men jag hade inte haft något emot om det gjorde det för då skulle världen svämma över av personer som är både roliga och förstående, inklusive dig. :)

Hej då till alla er andra också! Ni är uppenbarligen redan bortglömda för jag kommer inte på några fler fulisar att skriva. ;)
// Polly


Visa att du är bra som du är …

… genom att delta i Kappahls grymma tävling till förmån för Bris! Tävlingen går ut på att designa din egen T-shirt med ett motiv som visar vad “Bra som jag är” betyder för dig. Vinnarens motiv kommer att tryckas som T-shirt och börjar passande nog att säljas till skolstarten. Som om inte det vore nog går pengarna från försäljningen till Bris så att ännu fler barn kan få hjälp och stöd. Tyvärr är jag själv för gammal för att delta, men jag har ändå designat en tröja då kläddesigner är något jag skulle älska att vara. Delta själv här.
// Polly
 

Mongot har sovit borta!

Idag har “mongot” sovit borta med sina älskade syskonbarn. Den stjärnspäckade bilden är från ett annat tillfälle. Om ni undrar varför jag kallar mig själv mongo så är det för att retas med en anonym person som anser att jag gapar som ett mongo på alla mina bilder. På bilden nedan gapade jag medvetet, haha!
// Polly

Från dödsönskan till livsglädje

Igår kväll ville jag dö. Att andas var kämpigt, allt var kämpigt. Allt berodde på en helt sysslolös dag utan David i ett grått Nässjö. Det hade inte känts lika farligt om jag varit i Jönköping, men tror det beror på att jag så många gånger under min skoltid har upplevt sysslolösa dagar under täcket utan kompisar och aktiviteter. I ren desperation stack jag till Jönköping igår, men det blev inte bättre under kvällen. Försökte tänka på allt det roliga som händer i mitt liv, teater, filminspelningar, skrivande. Allt det som jag suktat efter, men ingenting hjälpte. Så idag känns allt som vanligt igen. Idag vill jag leva, så nu kör vi!

Texten stämmer verkligen. Det är såklart inte så att alla typer av ångest kan försvinna för gott, men de kan variera i svårighetsgrad från dag till dag. Vissa dagar finns ångesten bara med som en liten påminnelse, medans den ibland är så stor att man inte vet vart man ska ta vägen. Och sen i nästa sekund är allt som bortblåst och man känner sig lycklig. Jag stod ut med min ångest igår bara för att kunna vakna upp denna morgon och finna denna underbara bild skickad till mig på facebook:

Det jag kämpar allra mest för är mina solstrålar till syskonbarn. De som jag inte vill svika, och som jag vill se växa upp. <3
// Polly