Här är en rätt färsk bild på min fina Patricia som får mig att sakna henne ännu mer. Det är så trist att inte ha en katt hos sig i sängen när man sover och hur mycket jag saknar Tuss ska vi inte ens tala om! Spana in våran selfie nedan.
// Polly
Författare och skådespelare
Det enda jag har kvar av Tuss är en liten päls-Tuss i en lila smyckespåse och det känns grymt konstigt. Hon är uppbränd och utspridd som aska som har spritts för vinden trots att det känns som om hon fortfarande är här någonstans eller snart ska komma igen. Att hon gömmer sig under sängen när jag inte ser henne och att hon ska komma fram i mörkret på natten när jag lagt mig och ropar ”Tuuuuss!” i det speciella tonfallet. Men hon fortsätter dissa. Min lilla söt-Tuffsla!
// Polly
Jag saknar att ha två kattflickor på ryggen eller magen och jag saknar att Tuss alltid hoppade upp i mitt knä när jag satte mig vid datorn.
Saknar min mjuka, gosiga Tuss. Saknar min ”vanliga” säng också, för just nu står enbart madrassen på golvet utan sängramar. Den ena sprack bara för att en satte sig i sängen och enligt företaget ska sängen hålla för sånt, men inte. Har fått en ny sängram nu, men jag vill inte montera ihop den och använda den förrän jag kommit på ett sätt jag kan staga upp sängen med.
Annars går den säkert sönder igen. Att man ska behöva tänka på sånt när man köper en säng! Jag förutsätter att när man köper en säng så ska man kunna ligga och sitta normalt i den utan att den går sönder, det borde inte vara en förutsättning att man även är händig och kan snickra ihop något som kan staga upp sängen till på köpet. Det är ju redan tillräckligt dyrt med sängar liksom. Något som har något förslag?
// Polly
Det har blivit så jävla tomt efter Tuss, som alltid brukade ligga på fåtöljen och det gör ont att veta att jag aldrig mer kommer kunna gosa med henne. Det finns igen Tuss mer.
Även om jag vet att hon är död så intalar jag mig automatiskt att hon är under sängen eller något och att hon kommer att komma fram tillslut för jag är så van vid att ha en Tuss som går omkring här. Hur ska jag kunna vänja mig av vid det?
// Polly
… när veterinären sa de orden var det en av de hemskaste meningarna jag någonsin hört. Det är så tomt.
// Polly
Den här dagen kommer bli den hemskaste på hela året. Jag kan fortfarande inte tro att det ska hända, allt har gått så snabbt och det verkar vara svårt att få in i huvudet att Tuss måste avlivas. Tänker så mycket på att ”Det här är sista gången hon gör det” och ”Nu kommer hon aldrig mer kunna äta sitt favoritgodis”. Det är vidrigt!
Hon ska få somna in med stil i alla fall, med fina solrosor runt halsen. Min Tuss. Tusseflickan, Tussebullen, Solskensbullen. Min älskling.
// Polly
Eftersom det här är Tuss sista helg får hon äta så mycket gott hon vill. Några av hennes -snacks-favoriter är Dreamies och Temptations. Whiskas kattmat i sås/gelé gillar hon också men just nu verkar hon inte vilja ha mat överhuvudtaget.
// Polly
Min älsklings-Tuss som flyttade in hos mig och Patricia i juli 2011 har blivit plötsligt sjuk och måste avlivas. Tre kommer bli två och jag vet inte hur jag ska klara av den hemska känslan när hon somnar in i mitt knä och blir helt slapp i kroppen … 🙁
Tiden hos veterinären är redan bestämd och det känns riktigt jobbigt att veta hur många dagar kvar hon har att leva, att för varje sekund minskar vår tid tillsammans med kel och gos. Under helgen ska hon i alla fall få ha det bra och äta hur mycket gott hon vill.
Tuss när hon flyttade in:
// Polly