Sista scenen

Imorgon ska jag spela in min sista scen till “Kärleken är svår”. Det blir både tråkigt och roligt. Vill ju såklart att filmen ska bli klar, men det kommer kännas konstigt efteråt att jag inte kommer agera med de andra framför kameran längre.

Scenen vi ska spela in imorgon utspelar sig före en scen som vi redan har spelat in, vilket betyder att jag måste ha precis samma kläder som förra gången. Upptäckte dessutom att jag hade lite synlig nagellack som flagnat när jag kollade på bilder från inspelningen av den scenen, så imorgon måste jag dölja naglarna så gott jag kan.
// Polly

Jag och fina Bella-Klara som spelar min kompis i filmen. Hon är även min kompis på riktigt. <3

Åtta timmars arbete

Igår gick jag upp redan vid sex på morgonen, och jag var framme i Göteborg vid tio. Vi började spela in vid typ ett och blev klara kanske vid sex. Sedan fick jag vänta cirka två timmar på tåget hem, så jag var inte framme i Nässjö förrän vid tjugo i tolv på kvällen. Alltså reste jag och filmade i sammanlagt arton timmar. 
Vi gjorde en utescen som var värsta tortyren, det snöade och all snö fastnade i min jacka och smälte till vatten. Fingrarna bultade av smärta. Jag blev hungrig framåt dagen då jag som vanligt gjorde det stora misstaget att inte ta med mig tillräckligt att äta.
Det här var en av de längsta och mest krävande inspelningsdagarna jag har haft hittills, och kanske även den sista. Det är bara några småscener kvar att göra av filmen innan det är klart, så jag fick gå runt och föreställa mig det underbara resultatet av filmen för att inte bli frustrerad och ge upp totalt. Det är över ett år sedan som vi började med filmen och jag har varit med hela vägen. Jag har varit med trots mina svårigheter. Nedsatt social interaktionsförmåga, planering och organisering av tillvaron, fixeringar och låsningar i beteendet, ögonkontakt …
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli skådespelare på grund av det här, men det är bevisat.
// Polly

Film betyder kaos, teater betyder stabilitet.

Så är det inspelning imorgon igen. Det var ett tag sedan nu, och jag vill filma men ändå inte. Jag vill för själva agerandets skull och för att jag älskar tanken att vara med och bidra med något vettigt till en bra film, men “kaoset” som så många filminspelningar bjuder på får mig att må dåligt över vad som väntar.
På teatern är allting annorlunda. Jag går dit två gånger i veckan, känner personerna där hur bra som helst och vet exakta tider jag ska vara där. Dessutom går vi igenom manuset bitvis och övar, så när det väl är föreställning kör vi allt i ett sträck och då sitter det perfekt. När man filmar får man ofta veta med kort varsel när en scen ska göras, och då har jag ofta svårt för att sitta ner och ta mig tid till att läsa på replikerna helt själv. Många tekniska problem kan inträffa.
Batteriet på kameran kan ta slut, vissa utescener kräver en viss typ av väder, skådespelare kan bli sjuka i sista minuten, vilket inte gör något på en teater då det bara är övning. Dessutom är det ständigt olika inspelningsställen och inte ett fast ställe som teatern. Var finns toan, var ska jag värma min mat, var kan jag bara andas ut? Vad ska jag säga och göra mellan tagningarna, hur ska jag bete mig när jag är med filmteamet som jag knappt känner? Morgondagens utmaning närmar sig.

Färsk bild från idag när jag följde med Thim för att lämna honom hos sin pappa.
// Polly

Lördagens inspelning

På lördag ska jag alltså till Göteborg och spela in scener till “Kärleken är svår.” Har bestämt vad jag ska ha för kläder, så imorgon ska jag skicka en bild på dem till regissören för godkännande. Hoppas att kläderna duger så jag slipper leta vidare.
// Polly

Kreativ eftermiddag

Jag tillbringar denna mörka eftermiddag med att skicka in ansökningar till filmroller, och så tänkte jag skriva. Har bara trettio dagar på mig att bli klar, och med min lathet vet man aldrig vad jag kan åstadkomma. ;) Idag på morgonen var jag så led på tristessen utan teater eller någon meningsfull aktivitet, så jag drog med mig syskonbarnen till dagis som troféer. Det blev en trevlig lekstund som jag även förevigade på bild.
Den 24:e är det äntligen dags för inspelning igen, och den blir i Göteborg. Vill spela in nu!
// Polly

Sex kvar …

Nu har jag bara sex scener kvar att spela in till “Kärleken är svår”. Synd! Men det ska bli så kul att få se resultatet när filmen är klar och gå på min allra första filmpremiären till en film där jag själv har en roll. (Gick inte på dem där jag haft statistroller.)
// Polly

Livet vill sluta vid havet

Igår spelade jag in två scener i Skövde, och idag är det teater. Var inte där i onsdags då jag hade så mycket med flytten. Mådde jättedåligt i Skövde igår bara för att jag hade drömt så vidrigt på natten. Skulle dränka mig i havet för att jag inte fick vara med David. Vidriga liv utan honom …
// Polly

Är jag “äkta” skådespelare nu?

För några dagar sedan fick jag för första gången betalt för att göra det jag älskar, att skådespela. Det känns grymt kul även om jag inte har något emot att göra det gratis. Ska även få betalt för “Bara lyssna”. Idag ska jag till Skövde och spela in en scen till filmen där.
// Polly