Intryck, stress, och ostruktur!

imageimage
Efter inspelningen av krogscenerna igår, (då vi var sminkade och festklädda), så är det skönt att äntligen få en “slappar-dag”, och en osminkad sådan dessutom! Gårdagens inspelning gick väldigt smidig tillskillnad från i lördags då det kändes onödigt att komma så tidigt eftersom vi inte spelade in min scen förrän fram mot kvällen. Jag har haft ett väldigt hektiskt schema den här veckan, och det har varit mycket slit för en “aspis” som jag.
Många nya intryck, mycket folk, mycket ljud, två nya personer att lära känna, ostruktur och avsaknad av “punkt och pricka-schema” som är typiskt för aspergare.

Nedan kan ni se ett utdrag från veckans schema, samt för den kommande veckan:

Tisdag: Genomgång av geaterföreställningen.
Onsdag: Föreställning.
Torsdag: Föreställning.
Fredag: Heldag med syskonbarnen + hämtad packning i Nässjö för lördagen.
Lördag: Väldigt lång och ångestfylld inspelningsdag med mycket väntan. Tänkte självklart inte på att ta med mig något att äta, och hade glömt att hämta ut min medicin som jag inte tagit på flera dar.
Söndag: Smidigare inspelning där jag kunde åka hem efter krogscenerna. Hämtade ut min medicin samma dag med så att jag kunde hålla mig i form.
Idag: VÄLFÖRTJÄNT VILODAG!
Imorgon: Följa med Josse till tatueraren och eventuellt disco på dagis.
// Polly

Önska mig lycka till inför att vara mig själv.

Idag är det som sagt föreställning igen och på lördag och söndag är det filminspelning i Skövde. Har så mycket att tänka på att jag kan bli galen!
 - Vad ska jag äta innan teatern idag? (Vi börjar vi elva och vill inte svälta)
 - Vilka kläder ska jag ha med mig till Skövde, och vilka skor? Har inga “festskor” och måste hitta någon att låna av.
 - Hur kommer inspelningen att gå, kommer jag att kunna bete mig “normalt”?
 - Tänk om regissören skrattar åt de kläderna jag har med mig, trots att det var han själv som sa att jag skulle ha dem? Tänk om han tycker att de är opassande??
 - Kommer killarna se på mig som slampig när jag kommer sminkad inför festscenen?

Det jag oroar mig allra mest för, som många andra al. “De skämtar bara med mig, klart inte jag får vara med i deras film!”, “Jag ser för konstig ut för att vara med, jag hör inte hemma här.”, “Kan jag verkligen ha den här jackan, hur kunde jag få för mig att ta den här väskan?”drig skulle kunna se som ett problem, är när vi ska mötas upp på stationen. HUR ska jag bete mig?
Mitt funktionshinder tillåter mig inte att, helt oberörd svassa fram till de andra och hälsa, det är alldeles för komplicerat. Vem ska jag hälsa på, vem ska jag titta på? Var ska jag stå, hur ska jag stå när vi väntar in alla?
Förra gången gjorde jag som jag brukar, jag gick och försökte låtsas som ingenting, såg mig inte om av rädsla att få syn på någon av de andra, gick bara ut från stationen. Då mötte jag istället två av personerna utanför som berättade att de andra var där inne.

När jag väl stod med de andra kom den jävla osäkerheten och de galna tankarna. “De skämtar bara med mig, klart inte jag får vara med i deras film!”, “Jag ser för konstig ut för att vara med, jag hör inte hemma här.”, “Kan jag verkligen ha den här jackan, hur kunde jag få för mig att ta den här väskan?” Och så vidare.

Nu kanske ni förstår bättre varför jag nästan kan bli arg om någon önskar mig lycka till inför en föreställning på teatern. Jag skulle inte kunna vara mer självsäker än på scenen, där jag har fått regi för minsta lilla rörelse och vet exakt vad jag ska säga och göra. Önska mig inte lycka till när jag har fått äran att vara någon annan, önska mig lycka till när jag måste vara mitt vanliga, jobbiga jag. För tro mig, det är otroligt påfrestande.
// Polly

Intensiva dagar!


Bitstrip från i söndags då jag åkte till Nässjö och mötte upp Thim, Alicia, Josse och mamma i stadsparken. Thim och jag lekte så intensivt att det kändes som att ta ett ansträngande gympapass, och jag passade på att klättra i träd som jag älskar ;)
Måndagen blev också en intensiv lek och mysdag med Thim och Alicia, och för en aspergare som jag själv var det såklart kul, men också väldigt tröttsamt med så många intryck.
// Polly