Galen och frustrerad

Jag blir snart galen. Galen utan teatern och ändå börjar den inte igen förrän i september. Om jag inte är iväg och reser så måste jag ha något annat och sysselsätta mig och provfilmningar och filminspelningar går ju inte få på beställning. En av anledningarna till att jag inte skulle kunna ha barn är att jag skulle få panik över kravet att jag varje dag skulle behöva underhålla dem.

Mår dåligt bara jag tänker på det. Att varje morgon behöva ta mig upp, hur dåligt jag än mår och anstränga mig till det yttersta och försöka verka glad när jag i själva verket vill fly både stan och landet.
Det är jobbigt nog som det är. Jag känner mig taskig om jag inte umgås med mina syskonbarn, men det är inte alltid så lätt att hålla inne med hur dåligt jag mår över att behöva vara i Nässjö.

Något sånt går det ju såklart inte säga till en fyraåring.
Utan närvarande barn hade jag nog klarat mig hyfsat bra. Jag skulle kunna skriva, läsa, blogga, se på film och sova bort dagen, men inget av detta kan jag göra med barn. Så vad gör man? Vädret är dåligt, nya böcker på biblioteket är redan lånade, lekparken har besökts flitigt …

Om vi åtminstone hade bott i ett hus med stort utrymme hade vi kunnat leka kurragömma, vilket jag älskar och i trädgården hade vi kunnat ha studsmatta och pool. Men jag ska inte ta ut olyckan i förskott. Thim har inte särskilt höga krav så det får kanske bli en cykeltur. Synd bara att det är något som Alicia inte har någon glädje av.

Börja teatern, börja! Vill tillbaks till min älskade rutin. Visserligen är det rutin nu med då det händer i stort sett samma saker varje dag, men det är just rutinen med att jag regelbundet ska ge mig iväg någonstans som jag vill ha.

Inte detta.

Måste understryka att jag inte är tvingad till att umgås med mina syskonbarn, jag vill det själv. De är ju två små ljusglimtar i mitt liv! <3

// Polly 

4 reaktion på “Galen och frustrerad

  1. Mina katter har nog fått mig att överleva de depressioner jag hade. Inte den första, för då hade jag ingen katt, med de senare. Blev tvungen att gå upp varje dag för deras skull. Kan du inte säga till att du behöver vara “barnfri” några dagar i veckan?

    • Jag umgås med dem frivilligt, så det är inget tvång. Jag kan vara iväg någonstans om jag hellre vill det.
      // Polly

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>